Finally Home

It feels amazing to be home. We’ve lit the fire, played Christmas music and snuggled between work today. I was a bit worried the house would feel scary after everything but that wasn’t the case. A lot probably has to do with the Christmas decorations and the fireplace. When the production team left, my team stayed for a while to film something for mat.se. We then made gingerbread which made Sally happy. Emelie stayed behind which Sally love because she had her hair done. Emelie is Sally’s big idol.

1

Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

 

 

2

Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Here is my fantastic team plus Lovisa who is missing from the picture. My life wouldn’t be manageable without the gang above. Now I’m going to tuck my kids into bed, make a cuppa tea and sit down for work. I am looking forward to going to the office tomorrow. It’s been two weeks since I last was there.

  1. Asså va duktig du är. Det går så bra för dig och jag kan inget annat än att inspireras av det du gör. Kämpar på och gör ditt bästa i alla lägen. Jag har följt dig i alla år. Men det var först nu efter att jag läste vad som hade hänt tänkte på att det verkligen stämmer att ens verklighet inte stämmer överens med vad man väljer att visa omvärlden. Det är inte alltid jag läser vad som faktiskt skrivs i caption men den dagen jag gjorde det klickade jag mig vidare till din blogg. Där jag läste om vad som egentligen hade hänt. Kan bara föreställa mig vilket helvete du måste ha gått igenom. Att stå stark framför sina barn och låtsas som att allt är som vanligt för att de inte ska känna oro …
    kan bara tänka på mina två barn. Hur jag innerst inne kämpar för att de ska få en fläckfri och perfekt framtid som jag aldrig fick. Maskros barn. Det är vad jag är. Ändå med tanke på omständigheterna går jag mot strömmen och kämpar för deras skull. Att vara ensamstående på heltid med två barn är inte alltid lätt i alla lägen. Kom tänka på vad du skrev när du kom till hotellet , det hade jag verkligen behövt. Ta en lugnande och bara somna bort några timmar. Sen tänker jag på ångesten när jag vaknar och måste fortsätta att sätta ihop livspusslet. Som att planera så att pengarna räcker till mat , blöja , mjölk … det är inte så att jag bara sitter och inte gör något åt saken. Men med mina skulder kan jag inte starta något. Något eget som bara är mitt. Men ändå så försöker jag. Tar kontakt med företag , kunna jobba eller importera eller starta något här i Norge. För varje email eller för varje möte så känns min dröm om att skapa den lugna och fläckfria framtiden för mina barn ännu längre bort. Men jag vägrar att ge upp min dröm och nöja mig med läget som den är. Just nu känns det bara att jag har kört fast. När är det min tur ? Brukar jag säga till Gud de gångerna jag ber till högre makter.
    Vet egentligen inte varför jag skrev detta just nu men detta kanske var mitt sätt att säga till dig att även min verklighet ser annorlunda ut.

    God jul och hoppas att det blir lättare med tiden.

    PS om ni startar något här i Norge och får en ledig tjänst hade jag velat söka till den.

    Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..